Vi var i Tornparken idag som blivit helt ombyggd under våren. Det finns en jättefin, lång, tunnelrutschkana. Vid den fanns två mammor som övervakade sina barn när de lekte. Båda mammorna oroade sig för att barnet skulle åka på någon annan.
När barnen stod på avsatsen och skulle åka ropade den ena nervöst “Vänta tills jag sagt att du får åka!… Vänta, vänta! … nu får du åka!”. Den andra frågade “Är det ledigt?”, barnet tittade ordentligt och nickade till mamman som sedan nickade tillbaka som bekräftelse.
Ansvar är en gåva med risker, men med fantastiska vinster. I det här fallet är risken att barnet hade kunnat missa att det inte var ledigt eller rentav ljuga för att få åka på en gång. Vinsterna då? Förståelsen för varför man ska vänta (för att det ska bli ledigt) samt självförtroendet som fås av att mamma litar på en.
